Gröna Melonens blogg

Marko laddar för kvällens drabbning...

Jag avskyr verkligen att behöva vara bitter och cynisk likt en äggsjuk Kishti Tomita, men efter att ha lyssnat på de tillåtna 60 sekunderna av kvällens bidrag i tre omgångar kan jag inte annat än att stilla undra hur det egentligen står till med det
svenska musikundret idag. Jag har nu hört totalt 14 av vad som ska vara de 28 bästa låtarna av 3440 inskickade (plus två jokrar) och kan inte låta bli att spekulera i hur det lät om de 3412 ratade melodierna (jag saknar självbevarelsedrift, jag vet). I så gott som varenda delfinal sedan 2002 har jag alltid lyckats hitta åtminstone en eller två låtar som lyckats framkalla den där skönt pirrande gåshudskänslan, ofta redan vid första lyssningen. I år är det hittills ingen av de tävlande låtarna som lyckats komma ens i närheten av att framkalla den känslan hos mig. Jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att detta kommer att förändras till nästa vecka. Annars vetesjutton vad det blir av det här spektaklet i år!

Nåväl, här kommer lite nedkrafsade omdömen samt tippning för kvällen i alla fall.


1        Show Me Heaven      Lili & Susie

Favorit i vissa kretsar. Vad sjutton kommer det favoritskapet ifrån? Möjligen är det väl det att folk har Emilias skräll från förra veckan i bakhuvudet. Den redan på 80- och 90-talet tvivelaktiga kvalitén på systrarnas karriär tycks dock ha gått kräftgång sedan dess. Och tryter inspirationen så till den milda grad att man tvingas ta till den gamla - till leda! - beprövade "gimme, gimme"-refrängen så undrar jag med skräck i ögonen om vi faktiskt inte börjat närma oss den punkt i musikhistorien då alla melodier redan är skrivna?
Tippar femte plats. Det verkar ju som om det är något hos det här som går hem, trots allt, även om jag inte riktigt kan begripa vad det är.


2        Jag Ska Slåss I Dina Kvarter!      Lasse Lindh & Bandet

Den här killens lite.. *hrrm*... speciella sångstil kanske tilltalar en och annan galenpanna, men inte mig. Då känns det i alla fall skönt att man inte behöver skämmas, som förra veckan med Nina Söderquist, över att man dissar en okej låt bara p.g.a. artisten. Att lyssna på det här inger verkligen känslan av en människa som själv är mycket övertygad om sin egen och låtens förträfflighet, men jag tvivlar verkligen på att det kommer att bära någonstans ikväll.
Tippningen blir sjunde plats.


3        Never Been Here Before      Jennifer Brown

Detta är nog den låt som jag hade störst spekulativa förväntningar på av alla i kvällens startfält. Innan jag hörde de 60 sekunderna vill säga. De kändes i ärlighetens namn som ett sömnpiller. Sorry, men hittar ingen bättre beskrivning.
Kommer på fjärde plats ikväll och går alltså till andra chansen.


4        1000 Miles      H.E.A.T

Det numera obligatoriska glamrockiga inslaget i årets tävling är tyvärr också det svagaste sedan traditionen inleddes med The Poodles underbara Night Of Passion i Karlskrona 2006. Åtminstone de 60 sekunderna som nu ligger uppe på svt.se känns bara som trälig transportsträcka, som om något byggs upp men aldrig får komma. Det kan ju förstås vara ett idiotiskt val av vilka 60 sekunder som ska läggas upp, men en del av mig säger att den vet bättre än att hoppas på det.
Det finns genrefanatiker som röstar på rocklåtar av ren princip utan att ens se programmet, så därför tippar jag sjätte plats för H.E.A.T.


5        Kärlekssång Från Mig      Markoolio

Herr Lethosalos andra sånglåt i historien och faktiskt den av årets alla låtar som hittills både fått mig att mer än dra på smilbanden och kommit närmast att ge mig en känsla av att jag verkligen vill höra mer efter att de 60 sekunderna har passerat. En kontrast mellan en låts melodi och textens budskap är en outsinlig källa till musikalisk humor, och det uppnås faktiskt här. Att sjunga "förvänta dig ingen kärleksballad från mig" till en släpig smörrytm och en ljudmatta av smäktande stråkar är faktiskt roligt. Tycker jag. Eller så har jag bara intalat mig det p.g.a. att jag blivit lättroad efter att ha hört de föregående melodierna.
Trots allt detta tippar jag ändå Markoolio sist ikväll, även om han för mig gott kunde ha fått gå vidare i detta bleka startfält. Jag har nämligen en känsla av att svenska folkets sedvanliga oförmåga att begripa sig på ironi kommer att bli denna melodis snöpliga fall.


6        It's My Life      Amy Diamond

En popdänga av standardformat. Inte helt oäven, men jag tycker fortfarande att förra årets Thank You var bättre än denna. Trots det tippar jag ändå fröken Diamond direkt till Globen (andra plats) precis som förra året. Orsaken är återigen en hängiven skara röstande fans.


7        What If      Cookies 'N Beans

Den "udda fågeln" i kvällens startfält ligger nog bra till för att, precis som var fallet förra veckan, bli den internationella juryns favorit. Kanske också lockar en och annan av genrefanatikerna och motståndarna till schlagerfenomenet som röstar på denna för att "utgöra en motvikt". I mig suger den dock inte nämnvärt tag trots att jag gillar countrymusik. Men det här känns inte äkta. Det är alldeles för plastigt och konstruerat, en studioprodukt. Ingen genuin doft av prärie och lägereld. Som en knallpulverpikadoll i jämförelse med äkta vara.
Tredje plats och andra chansen.


8        Hope And Glory      Måns Zelmerlöw

Hu och ve, även den fantastiskt skickliga hitmakaren Fredrik Kempe som ligger bakom det här stycket tycks ha drabbats av slätstrukenhetsbacillen i år. Jag trodde att det här kunde vara vårt största hopp för att placera oss skapligt i ESC, men efter att ha hört de 60 sekunderna tvivlar jag tyvärr. Visst är det ett bra och skickligt hantverk, men jag måste ändå något sorgset konstatera att det saknas det där lilla extra för att jag ska gå igång. Definitivt ingen "utveckling" av Cara Mia som Måns själv uttryckt det!
Spikad till final. Första plats. P.g.a. konkurrensen, fansen och det fördelaktiga startnumret. Men ingen Eurovisionvinnare!


Där, mina vänner, har ni kvällens dos av den Slutgiltiga, Oförtrutna Sanningen. Ha en trevlig afton! ;-)