Att slå sig ner...
Idag har jag varit och tittat på en lägenhet i min nygamla hemstad Katrineholm. För två år sedan trodde jag aldrig att jag någonsin skulle vilja bosätta mig mer i denna stad mer, men ack vad ens attityder kan förändras... nu känner jag snarare ett behov av att återvända till rötterna efter två års flackande i Dalarna och Västergötland. Sen så hjälper det ju förstås att man är engagerad i ett superspännande kulturprojekt som verkligen har potential att röra om i konstgrytan här förstås!
Mer om det senare, tillbaka nu till lägenheten: det var en vindslägenhet, inte stort men duger för mig, lite småsunkig men ska renoveras de närmaste veckorna, men den klara höjdpunkten: utsikt över stadens självklara landmärke och siluett:
Det gamla vattentornet!
Får varje sann Katrineholmspatriot att sakta fälla en tår varje gång den dyker upp på horisonten och man vet att man snart är hemma... det har en egen förening för sitt bevarande, Vattentornets Vänner, och är till och med omnämnt i en
sketch med Galenskaparna. Det ni! ;-)
Mer om det senare, tillbaka nu till lägenheten: det var en vindslägenhet, inte stort men duger för mig, lite småsunkig men ska renoveras de närmaste veckorna, men den klara höjdpunkten: utsikt över stadens självklara landmärke och siluett:
Det gamla vattentornet!
Får varje sann Katrineholmspatriot att sakta fälla en tår varje gång den dyker upp på horisonten och man vet att man snart är hemma... det har en egen förening för sitt bevarande, Vattentornets Vänner, och är till och med omnämnt i en
sketch med Galenskaparna. Det ni! ;-)