Uppväckande x3
Godmorgon bloggen...
Tjohoo alla trogna läsare!
Eller nåja. Om ni finns så gömmer ni er rätt så väl, och den skara som eventuellt kan ha funnits en gång lär väl inte direkt ha tilltagit under de senaste månadernas träda. Men nu, såhär sex dagar innan årets näst största händelse drar igång känns som ett ypperligt tillfälle för ett tredje - observera lika seriöst! - försök som de två föregående att hålla det här stället vid liv.
Schlager väcker alltid mycket starka känslor hos de flesta, vare sig man är emot hela fenomenet eller stenhårt för som jag.
Därför känns det minst lika mycket som självterapi att få ett forum att skriva av sig på under tiden som cirkusen pågår.
För nu på lördag den 7:e februari inleds ju som bekant resan för svensk del på Scandinavium i Göteborg. En resa som förhoppningsvis inte är avslutad förrän lördagen den 16:e maj (eller förmodligen en bit in på den 17:e) på Olympic Indoor Arena i Moskva, Ryssland, där spektaklet vi alla älskar hamnat i år tack vare förra årets storslagna uppvisning i postsovjetisk vänskapsröstning.
Men första anhalten är ju ändå alltid den svenska uttagningen. Det populäraste TV-programmet genom alla tider, och det
program jämte julkalendern som alla, verkligen alla, har någon åsikt om! Oavsett om man tillhör de som tittar eller den allt mindre skaran som fortfarande påstår att de inte gör det.
Bland allmänheten i Sverige har alltid vår egen inhemska Melodifestival varit populärare att följa än den internationella tävlingen, något som jag kan tycka är lite trist. I synnerhet i jämförelse med andra schlagertokiga länder som exempelvis Malta där förhållandet är helt det omvända. Den internationella finalen är den självklara höjdpunkten, många låtar därifrån letar sig in både på försäljnings- och hitlistor och dröjer kvar i människors kollektiva medvetande i många år, något som mycket sällan är fallet här i Sverige. Det skulle göra så mycket för mångfalden i det svenska musiklivet om fler svenskar fick upp ögonen för den multikulturella, färgsprakande låtskatt som Eurovision Song Contest har försett oss med under sina dryga 50 års existens! Svulstiga smörballader från Frankrike och Irland, energisk hopp-å-skutt-pop från Israel, fullständigt musikaliskt obegripliga men just därför underbara stycken från Turkiet... det vill jag höra på den statliga radion i Sverige någon gång ibland även på hösten! Men man kan ju inte få allt...
Hur som helst känns den svenska uttagningen som en osedvanligt spännande och öppen historia i år. Puts väck är gigantnamnen vars presentation på hösten avgjort tävlingen redan innan en enda ton har spelats de senaste tre åren. Det är lite dejá vú 2005 över det hela, och jag tror och hoppas att kvalitén och framförallt spänningen under den resan kan upprepas i år, dock helst utan efterföljande magplask i ESC. Svenska folk, välj rätt i år och låt varken könshormoner eller groggångor styra era val!
//Melonen
