Delfinal 2 Skellefteå
Jag avskyr verkligen att behöva vara bitter och cynisk likt en äggsjuk Kishti Tomita, men efter att ha lyssnat på de tillåtna 60 sekunderna av kvällens bidrag i tre omgångar kan jag inte annat än att stilla undra hur det egentligen står till med det
svenska musikundret idag. Jag har nu hört totalt 14 av vad som ska vara de 28 bästa låtarna av 3440 inskickade (plus två jokrar) och kan inte låta bli att spekulera i hur det lät om de 3412 ratade melodierna (jag saknar självbevarelsedrift, jag vet). I så gott som varenda delfinal sedan 2002 har jag alltid lyckats hitta åtminstone en eller två låtar som lyckats framkalla den där skönt pirrande gåshudskänslan, ofta redan vid första lyssningen. I år är det hittills ingen av de tävlande låtarna som lyckats komma ens i närheten av att framkalla den känslan hos mig. Jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att detta kommer att förändras till nästa vecka. Annars vetesjutton vad det blir av det här spektaklet i år!
Nåväl, här kommer lite nedkrafsade omdömen samt tippning för kvällen i alla fall.
1 Show Me Heaven Lili & Susie
Favorit i vissa kretsar. Vad sjutton kommer det favoritskapet ifrån? Möjligen är det väl det att folk har Emilias skräll från förra veckan i bakhuvudet. Den redan på 80- och 90-talet tvivelaktiga kvalitén på systrarnas karriär tycks dock ha gått kräftgång sedan dess. Och tryter inspirationen så till den milda grad att man tvingas ta till den gamla - till leda! - beprövade "gimme, gimme"-refrängen så undrar jag med skräck i ögonen om vi faktiskt inte börjat närma oss den punkt i musikhistorien då alla melodier redan är skrivna?
Tippar femte plats. Det verkar ju som om det är något hos det här som går hem, trots allt, även om jag inte riktigt kan begripa vad det är.
2 Jag Ska Slåss I Dina Kvarter! Lasse Lindh & Bandet
Den här killens lite.. *hrrm*... speciella sångstil kanske tilltalar en och annan galenpanna, men inte mig. Då känns det i alla fall skönt att man inte behöver skämmas, som förra veckan med Nina Söderquist, över att man dissar en okej låt bara p.g.a. artisten. Att lyssna på det här inger verkligen känslan av en människa som själv är mycket övertygad om sin egen och låtens förträfflighet, men jag tvivlar verkligen på att det kommer att bära någonstans ikväll.
Tippningen blir sjunde plats.
3 Never Been Here Before Jennifer Brown
Detta är nog den låt som jag hade störst spekulativa förväntningar på av alla i kvällens startfält. Innan jag hörde de 60 sekunderna vill säga. De kändes i ärlighetens namn som ett sömnpiller. Sorry, men hittar ingen bättre beskrivning.
Kommer på fjärde plats ikväll och går alltså till andra chansen.
4 1000 Miles H.E.A.T
Det numera obligatoriska glamrockiga inslaget i årets tävling är tyvärr också det svagaste sedan traditionen inleddes med The Poodles underbara Night Of Passion i Karlskrona 2006. Åtminstone de 60 sekunderna som nu ligger uppe på svt.se känns bara som trälig transportsträcka, som om något byggs upp men aldrig får komma. Det kan ju förstås vara ett idiotiskt val av vilka 60 sekunder som ska läggas upp, men en del av mig säger att den vet bättre än att hoppas på det.
Det finns genrefanatiker som röstar på rocklåtar av ren princip utan att ens se programmet, så därför tippar jag sjätte plats för H.E.A.T.
5 Kärlekssång Från Mig Markoolio
Herr Lethosalos andra sånglåt i historien och faktiskt den av årets alla låtar som hittills både fått mig att mer än dra på smilbanden och kommit närmast att ge mig en känsla av att jag verkligen vill höra mer efter att de 60 sekunderna har passerat. En kontrast mellan en låts melodi och textens budskap är en outsinlig källa till musikalisk humor, och det uppnås faktiskt här. Att sjunga "förvänta dig ingen kärleksballad från mig" till en släpig smörrytm och en ljudmatta av smäktande stråkar är faktiskt roligt. Tycker jag. Eller så har jag bara intalat mig det p.g.a. att jag blivit lättroad efter att ha hört de föregående melodierna.
Trots allt detta tippar jag ändå Markoolio sist ikväll, även om han för mig gott kunde ha fått gå vidare i detta bleka startfält. Jag har nämligen en känsla av att svenska folkets sedvanliga oförmåga att begripa sig på ironi kommer att bli denna melodis snöpliga fall.
6 It's My Life Amy Diamond
En popdänga av standardformat. Inte helt oäven, men jag tycker fortfarande att förra årets Thank You var bättre än denna. Trots det tippar jag ändå fröken Diamond direkt till Globen (andra plats) precis som förra året. Orsaken är återigen en hängiven skara röstande fans.
7 What If Cookies 'N Beans
Den "udda fågeln" i kvällens startfält ligger nog bra till för att, precis som var fallet förra veckan, bli den internationella juryns favorit. Kanske också lockar en och annan av genrefanatikerna och motståndarna till schlagerfenomenet som röstar på denna för att "utgöra en motvikt". I mig suger den dock inte nämnvärt tag trots att jag gillar countrymusik. Men det här känns inte äkta. Det är alldeles för plastigt och konstruerat, en studioprodukt. Ingen genuin doft av prärie och lägereld. Som en knallpulverpikadoll i jämförelse med äkta vara.
Tredje plats och andra chansen.
8 Hope And Glory Måns Zelmerlöw
Hu och ve, även den fantastiskt skickliga hitmakaren Fredrik Kempe som ligger bakom det här stycket tycks ha drabbats av slätstrukenhetsbacillen i år. Jag trodde att det här kunde vara vårt största hopp för att placera oss skapligt i ESC, men efter att ha hört de 60 sekunderna tvivlar jag tyvärr. Visst är det ett bra och skickligt hantverk, men jag måste ändå något sorgset konstatera att det saknas det där lilla extra för att jag ska gå igång. Definitivt ingen "utveckling" av Cara Mia som Måns själv uttryckt det!
Spikad till final. Första plats. P.g.a. konkurrensen, fansen och det fördelaktiga startnumret. Men ingen Eurovisionvinnare!
Där, mina vänner, har ni kvällens dos av den Slutgiltiga, Oförtrutna Sanningen. Ha en trevlig afton! ;-)
Skrällarnas afton
Var börjar man såhär dagen efter? Jag antar att det är praxis att säga grattis till vinnarna, så då gör jag det:
Grattis Alcazar och Emilia till Globenbiljetterna!!!
Även om det sista tog emot. För jag förstår verkligen inte vad Emilias låt hade som jag ännu inte lyckats upptäcka. För mig var den bara grå och trist som en transportsträcka längs en öde motorväg en tidig söndagsförmiddag. Eventuellt också efter att ett förödande atomkrig eller liknande ägt rum. Så här begriper jag mig inte alls på folkets val.
Alcazar förstår jag däremot i högsta grad även om jag ändå inte trodde att det skulle bära hela vägen fram för dem.
Perfekt brukar innebära tråkigt, och jag trodde att just deras välsynkade perfekthet och till viss del provokativa framträdande skulle generera ett något kallsinnigare bemötande från medelsvensson. Kan det vara så att deras fans organiserat sig bättre den här gången och suttit och tokringt upp ett helt snuvat ABF-bidrag eller något sånt?
(ja, det är lätt att få. Ring upp dom och säg att du vill starta en studiecirkel så har du halva inne).
Jag får väl också inse att min tippning inte slog alltför väl ut... jag satt i ärlighetens namn och tokgarvade mig igenom resultatdelen av programmet. Jag trodde verkligen inte att folk skulle svälja Caroline af Ugglas pinsamma överspelande och att Shirley Clamp kom sist måste väl vara en skräll att närmast jämföra med Arja Saijonmaas öde i Linköping 2005. Gårdagens tävling var en som visar att allt verkligen kan hända när svenska folket får fria tyglar.
Som helhet betraktat ligger det tyvärr nära till hands att, trots de dramaturgiskt upplyftande skrällarna, ändå betrakta gårdagens delfinal som den sämsta sedan systemets införande 2002. Och det var definitivt den svagaste inledande delfinalen hittils! Framförallt kvalitetsmässigt sett till låtarna men också produktionsmässigt. Folket i kontrollrummet tycktes minst sagt ha dragit ett par shots för många.
För att inte tala om Petra Mede som jag hade stora förväntningar på men som tyvärr gjorde mig besviken med det oerhört virriga och okoncentrerade intrycket hon ingav. Ni som var med på repen, var det så illa då också?
Jag hoppas helhjärtat att årets låtstandard höjs ett rejält snäpp till Skellefteå nästa vecka! Annars börjar jag bli något oroad. Från 2002 och fram till 2006 höjdes kvalitén på startfältet för varje år, 2007 såg en liten nedgång men ändå hyfsat hög nivå, och sedan dess tycks det dessvärre ha börjat dala. Konjunkturnedgång även i låtskriveri måntro?
Delfinal 1 Göteborg
Jag törs redan i detta läge lova bättre framförhållning nästa vecka, men här kommer kvällsprognosen i alla fall!
Överlag är intrycket ett blekt sådant. Hoppas absolut på förbättring nästa vecka. Annars vete tusan.
Och shame on you SVT för att ni brutit er mångåriga tradition att lägga ut hela låtarna för förhandslyssning!
Ni tvingar oss som är seriöst engagerade att göra en bedöming bara utifrån en minut av varje låt, vilket
naturligtvis egentligen inte är tillräckligt. Men, man får väl göra så gott man kan utifrån de förutsättningar
man har...
1 Tick Tock Nina Söderquist
Första gången jag hörde den dömde jag i det närmaste ut den helt, men det var nog mest p.g.a. sångerskan. Fy på mig! Det här är ju en meloditävling. Men tyvärr är det så att det finns få saker som låter så urbota illa som en sångare som försöker sjunga snyggt med sprucken röst och misslyckas med det. Jag vet, distsång är en fruktansvärt svår konst, men man bör inte ge sig på sångtekniker man inte behärskar. Och hur kommer detta att låta live om det låter på det här viset på inspelningen?
Jag inser efter fler genomlyssningar att själva låten trots allt är ett skickligt hantverk. Jag köper absolut idén att bygga upp en låt kring hooken "tick tock" och tror att det kan bli riktigt effektfullt ihop med den scenshow med tickande urtavlor och tickande dansare (!) som det ryktas om. Och det visuella är naturligtvis viktigt i en show som denna. Men jag hade gärna sett den här med en annan, skickligare artist! Jag lekte faktiskt i tanken med Caroline af Ugglas... helt seriöst. Hon klarar i alla fall av distsång utan att det låter som en misslyckad gurgling med rakblad.
Jag tippar Nina på femte plats.
2 Welcome To My Life Jonathan Fagerlund
Det händer absolut ingenting hos mig när jag hör det här. Åt något håll! Jag blir varken upprymd, förbannad, spyfärdig eller ens uttråkad. Att ha lyssnat på den lämnar ungefär samma känslomässiga avtryck som att sparka bort en sten ur vägen på söndagspromenaden.
Jag tippar att rösterna från Jonathan själv plus hans mormor inte kommer att räcka längre än till en klar sistaplats.
3 Med Hjärtat Fyllt Av Ljus Shirley Clamp
Här har vi ju traditionalisternas val. Och deras röst väger fortfarande tungt i den här tävlingen. Själv tycker jag det är ett gott hantverk men knappast så mycket mer. Och jag förstår inte vad Shirley menar med att den skulle vara "mognare" än hennes tidigare bidrag. För mig har den låååångt upp till mognadsnivån hos den andlöst poetiskt vackra "Min Kärlek" från 2004!
Men, som sagt, den är traditionalisternas självklara val i detta startfält och saknas värdig konkurrens från något modernare håll så brukar det gå bra för den här typen av bidrag. Plus att jag tror helt ärligt att svenska folkets dåliga samvete efter att inte ha skickat henne vidare direkt utan via Andra chansen 2004 fortfarande sitter i!
Kvällens vinnare.
4 Jag Tror På Oss Scotts
Det här är en låt som definitivt växer med tiden, men kommer den att ha hunnit växa tillräckligt för svenska folket vid den tredje omgången ikväll? Jag ställer mig något tvivlande.
Det saknas en riktigt stark refräng, det enda som direkt sticker ut i melodin är den snodda passagen från gamla 90-talshiten "Fiskarna i Havet" ("jag gick gata upp och gata ner" med nästan samma tempo och feeling).
Scotts, jag vet inte riktigt om jag tror på er. Så, nu var den obligatoriska krönike-ordvitsen avverkad...
Till andra chansen.
5 You're My World Emilia
Nästan lika menlös som Fagerlunds låt. Det händer ingenting, det finns ingen refräng.
Men det verkar ju ha blivit obligatoriskt att damma av en gammal slocknad stjärna varje år i festivalen. Tyvärr verkar det ju vara mest för att dra nytta av folks nyfikenhet och man slänger bara åt dem den sista slasklåten som finns kvar efter att de stora namnen valt sina melodier.
Sjunde plats.
6 Stay The Night Alcazar
Vetetusan om inte detta är min personliga favorit. Kanske har jag fått lättare att acceptera Alcazar efter att Herr Präktig (Magnus Carlsson) äntligen försvunnit ur gruppen.
Här finns i alla fall en tydlig refräng och den tycks ha ett trevligt driv. Men avståndet ner till den riktigt breda allmänheten är nog fortfarande ganska stort från Alcazar. Den här är det hardcorenördarna som röstar på.
De två gånger de har deltagit tidigare så har de gått till final via andra chansen, och jag tror att det är vad som väntar nu också.
7 Snälla, Snälla Caroline af Ugglas
Klart att man visste att den skulle vara skum, men... ja. Jag knockas ändå bakåt av mystikens rena kraft när jag hör det. Kan inte bestämma mig för om det är helt genialt eller helt... ja, hittar inte orden. Det här känns definitivt som den låt som förlorar mest på att man inte får höra hela i förväg! Den känns väldigt stympad när man bara får höra en snutt på en minut.
Jag kan kanske lära mig att tycka om den med tiden. Men den tiden kommer dessvärre inte telefonröstarna att ha tid eller lust att lägga ner. Godnatt, Caroline. Du blir sexa ikväll.
8 Disconnect Me Marie Serneholt
Postiv överraskning, kan man väl säga sammanfattar mitt intryck av den här låten!
Jag hade förväntat mig en dussinpoplåt som skulle gå in genom ena örat och ut genom det andra, en sådan som Anders Bagge skiter ur sig på en toapaus. Men det här är ju faktiskt en bra låt! En refräng som sätter sig och en härlig energikick. Och den bästa möjliga startpositionen, sist i ett blekt fält. Jag går t.o.m. så långt att jag tippar Marie som följeslagerska direkt till finalen i Globen!
Så ser det ut från det melonska perspektivet inför kvällen, god vänner! Hoppas ni får en angenäm afton. Jag har en känsla av att Petra Mede kommer att överglänsa kvällens startfält...
Jag lever!
Farväl, käre Kristian Luuk!
Farväl, käre Kristian Luuk!
Det var kul så länge det varade. För mig hade du gärna fått göra en Ulf Elfving, d.v.s. ånga på ett tredje år på raken.
Kristian Luuk kom under sin tvååriga programledarsejour med en mycket välbehövlig vitamininjektion till den sönderkörda glitter-och-glamour-stilen bland Melodifestivalprogramledare.
"Var ska sleven vara om inte i grytan?" kan man ju hävda, men jag menar att Luuks torra, grå kostymnissegestalt mot den glittriga, skräniga MF-fonden var ett genidrag utan dess like. Den stora kontrasten skapade en stående komisk effekt som man konstigt nog aldrig tröttnade på!
Jag hade varit gladare till mods om jag kunnat förvissa mig om en fortsatt karriär i prime time-strålkastaren för Kristian Luuk, men dessvärre verkar han ha gått på en nit med nya satsningen Popcirkus.
Det värsta är att Luuks nuvarande situation får mig att tänka tillbaka på en annan en gång mycket populär programledares öde, Harald Treutiger.
1998 stod "Guld-Harald" på toppen av sin karriär som programledare för miljonsuccén Expedition Robinson. Han var alla de kommersiella kanalchefernas våta dröm, uppvaktades, slets och drogs i från alla håll i mediavärlden. Till slut vann TV3 striden. Harald hoppade av Robinson bara några månader innan inspelningsstarten 1999 och flögs istället ner till den marockanska öknen för att leda den nya Fångarna På Fortet-liknande satsningen Jakten På Ökenguldet för trean. Det blev dessvärre ett brakfiasko, tittarna svek (för att inte säga uteblev) och programmet lades ner efter bara en säsong. Harald stod kvar utan program men uppbunden av ett treårskontrakt med TV3, hankade sig hjälpligt fram ett tag med halvlyckade satsningar som Guiness Rekord-TV, men tyvärr gick hans karriär inte att rädda.
Guld-Harald gick från att vara den mest eftertraktade programledaren i Sverige till att vara i det närmaste totalt bortglömd på bara drygt två år. Hans fenomenalt klassiska insats som Melodifestivalprogramledare 1991 gör det hela ännu mera tragiskt att tänka på att ett enda litet felsteg i denna grymma och oförlåtande bransch mycket väl kan innebära slutet för en karriär som annars bara gått spikrakt uppåt de föregående åtta åren.
Låt oss trots allt hoppas att det vänder för och att ett bättre öde än Haralds väntar dig, käre Luuk!
Uppväckande x3
Godmorgon bloggen...
Tjohoo alla trogna läsare!
Eller nåja. Om ni finns så gömmer ni er rätt så väl, och den skara som eventuellt kan ha funnits en gång lär väl inte direkt ha tilltagit under de senaste månadernas träda. Men nu, såhär sex dagar innan årets näst största händelse drar igång känns som ett ypperligt tillfälle för ett tredje - observera lika seriöst! - försök som de två föregående att hålla det här stället vid liv.
Schlager väcker alltid mycket starka känslor hos de flesta, vare sig man är emot hela fenomenet eller stenhårt för som jag.
Därför känns det minst lika mycket som självterapi att få ett forum att skriva av sig på under tiden som cirkusen pågår.
För nu på lördag den 7:e februari inleds ju som bekant resan för svensk del på Scandinavium i Göteborg. En resa som förhoppningsvis inte är avslutad förrän lördagen den 16:e maj (eller förmodligen en bit in på den 17:e) på Olympic Indoor Arena i Moskva, Ryssland, där spektaklet vi alla älskar hamnat i år tack vare förra årets storslagna uppvisning i postsovjetisk vänskapsröstning.
Men första anhalten är ju ändå alltid den svenska uttagningen. Det populäraste TV-programmet genom alla tider, och det
program jämte julkalendern som alla, verkligen alla, har någon åsikt om! Oavsett om man tillhör de som tittar eller den allt mindre skaran som fortfarande påstår att de inte gör det.
Bland allmänheten i Sverige har alltid vår egen inhemska Melodifestival varit populärare att följa än den internationella tävlingen, något som jag kan tycka är lite trist. I synnerhet i jämförelse med andra schlagertokiga länder som exempelvis Malta där förhållandet är helt det omvända. Den internationella finalen är den självklara höjdpunkten, många låtar därifrån letar sig in både på försäljnings- och hitlistor och dröjer kvar i människors kollektiva medvetande i många år, något som mycket sällan är fallet här i Sverige. Det skulle göra så mycket för mångfalden i det svenska musiklivet om fler svenskar fick upp ögonen för den multikulturella, färgsprakande låtskatt som Eurovision Song Contest har försett oss med under sina dryga 50 års existens! Svulstiga smörballader från Frankrike och Irland, energisk hopp-å-skutt-pop från Israel, fullständigt musikaliskt obegripliga men just därför underbara stycken från Turkiet... det vill jag höra på den statliga radion i Sverige någon gång ibland även på hösten! Men man kan ju inte få allt...
Hur som helst känns den svenska uttagningen som en osedvanligt spännande och öppen historia i år. Puts väck är gigantnamnen vars presentation på hösten avgjort tävlingen redan innan en enda ton har spelats de senaste tre åren. Det är lite dejá vú 2005 över det hela, och jag tror och hoppas att kvalitén och framförallt spänningen under den resan kan upprepas i år, dock helst utan efterföljande magplask i ESC. Svenska folk, välj rätt i år och låt varken könshormoner eller groggångor styra era val!
//Melonen
Grattis Sverige och Sanna Nielsen, vinnare av OGAE Second Chance Contest 2008!
För hela tolfte gången i ordningen sedan tävlingen startade 1987 står Sverige som segrare av OGAE Second Chance Contest, den här gången representerade av Sanna Nielsen med betongballaden Empty Room.
Det var en seger i sann utklassningsstil, Sverige vann med 268 poäng före andrapristagaren Spanien med 178. På tredje plats kom Polen med 155 poäng. Grattis Sanna och grattis du gamla du fria! :)
För er som undrar "vad fasen är allt det här?" så kanske en förklaring med kort historik är på sin plats:
OGAE Second Chance Contest arrangeras årligen av OGAE (Organisation Générale des Amateurs de l'Eurovision), som är Eurovision Song Contests internationella fanclub. Den har ex antal tusen medlemmar spridda i nationella dotterföreningar över de flesta länderna i Europa och dessutom i Israel och Libanon. Entusiaster i resten av världen är förenade i OGAE Rest of the World. Den svenska grenen av OGAE heter Melodifestivalklubben.
En av de aktiviteter som OGAE årligen anordnar är OGAE Second Chance Contest, vilket är precis vad namnet avslöjar: en
andra chans för de utslagna låtarna i varje lands nationella Eurovisionuttagning att få tävla för sitt land i Europa!
Varje land som har haft en lokal uttagning till Eurovision Song Contest det aktuella året (i en del länder väljs deras representanter bara internt av TV-bolagen, men de flesta har en lokal uttagning av något slag) kan genom sin fanclubavdelning ställa upp med varsin melodi från sin uttagning, dock alltså inte de som vunnit och redan fått tävla för dem i ESC. När varje klubbavdelning utsett sin representant skickas en DVD med bandade videoupptagningar av alla bidrag runt till klubbarna i Europa, varje nationell klubbs medlemmar får rösta fram sina favoriter bland de andra ländernas bidrag, och så läggs summan från de röstande i varje land ihop och rapporteras som ett enhetligt resultat för just den klubben på samma sätt som i riktiga ESC, d.v.s. varje land fördelar 1 - 8, 10 och 12 poäng bland sina tio favoriter (såklart undantaget det egna landets bidrag). Vinner gör förstås den som lyckas skrapa ihop flest poäng, vilket i år alltså var ingen mindre än vår svenska Sanna Nielsen. Grattis ännu en gång!
Som nämndes i inledningen är det långt ifrån första gången som Sverige skördar stora framgångar i OGAE Second Chance Contest. Tävlingen har som sagt anordnats varje år sedan 1987, och med våra tolv vinster, sex andraplaceringar och en tredjeplacering leder vi medaljligan överlägset. Tidigare svenska vinnare är:
2007 Cara Mia Måns Zelmerlöw
2005 Alcastar Alcazar
2003 Not A Sinner, Nor A Saint Alcazar
2001 Allt Som Jag Ser Barbados
1996 Juliette & Jonathan Lotta Engberg
1995 Det Vackraste Cecilia Vennersten
1994 Det Vackraste Jag Vet Gladys del Pilar
1991 Tvillingsjäl Pernilla Wahlgren
1990 Mitt I Ett Äventyr Carola
1988 Om Igen Lena Philipsson
1987 Högt Över Havet Arja Saijonmaa
Nobeldagen!
Kära Malena...
Jag är så orolig för vad min stampizzeria ska säga när han får reda på att jag har vänsterprasslat med Järnvägsgrillen. Jag har sådan ångest för att jag gjorde det och jag ångrar mig så fruktansvärt! Och det värsta är att jag måste gå förbi dom båda och möta deras blickar varje dag... vad ska jag göra?
Jag visste inte mest, men...
Glädjande besked: som utvald bland vad som måste vara många hundra tidigare tävlande i SVTs "Vem vet mest?" har jag fått en andra chans att medverka och knipa potten på 10 000 kronor! Så den 16 december bär det av på nytt till TV-huset på Oxenstiernsgatan i hufvudstaden.
Jag gick ju inte ens vidare till fredagsfinalen när jag var med sist, men tydligen tyckte tv-folket om mig och det är ju alltid trevligt!
Har dock blivit meddelad nu att inspelningarna startar 07.30 på morgonen och jag har börjat fundera över om det verkligen är värt 10 000 kronor (före skatt!) ;-). Ja, jag vet, det vore ett bra tillfälle för mig att komma in i sunda dygnsvanor, men det får väl ändå finnas gränser? Men vi morgontrötta har som bekant levt under de morgonpiggas förtryck i tusentals år, trots att alla undersökningar visar att de senare utgör en klar minoritet av människosläktet. Så det blir väl att försöka fixa övernattning kvällen innan i Sthlm för att sedan masa sig upp i tid. För åker med 06.30-tåget härifrån gör jag bara inte. Det ÄR inte värt 10 000, seriöst! Någon generös stockholmare som har en soffa ledig den 15 december?
Rickard Olsson, svärmorsdrömmen som blev lekledare på TV
Bevingad undervisning...
"Men hur kom det sig att människor kunde bo där? Det är ju öken, för fan?"
- retorisk fråga från min mellanstadielärare i historia under en lektion om det gamla Egypten
Öppet brev till konung Carl XVI Gustaf
Puss och kram,
//Gronamelonen
Houston, we have a negro!
Kärlek!
Ge aldrig upp, kamrater!
